Hemse kyrka har kalkmålningar från tre skilda tidsperioder. Ringkammarens vägg och valv är utsmyckade med målningar från slutet av 1200-talet, i huvudsak djurfigurer och ornamentala rankor. Under 1300-talet gjordes målningar i form av helgonfigurer på korets norra vägg. Övriga målningar som finns representerade i hela kyrkan anses vara utförda under 1400-talets senare hälft av den så kallade passionsmästaren.

Bland ringkammarens målningar från 1200-talet finns ett livsträd i grått och rött omgivet av två anfallande kentaurer. Under målningen finns i rader över varandra två majuskelinskrifter på latin. De dateras av de flesta till sent 1400-tal.

Den nedre inskriften har något mindre bokstäver än den övre och lyder: UT ROSA FLOS FLORUM SIC EST DOMUS ISTA DOMORUM - "Liksom rosen är blommornas blomma så är denna boning boningarnas boning". Man behöver inte tvivla om den sakrala innebörden i denna tolkning. Samma inskrift finns i fragmentarisk form i Lye kyrka på sydöstra Gotland och i York Minster-Chapter House.

Den övre inskriften ger upphov till mer tveksamheter. Den är förmodligen skriven strax efter det att passionsmästaren avslutat sin stora apostlamålning av St. Filippus till höger om inskriften. Inskriften tycks ha tagit mer plats än skrivaren räknat med från början. Bokstäverna blir större och större ju längre höger ut han kommer. Det avslutande ordet är skrivet under det näst sista ordet.

I Hemse kyrkor använder Lagerlöf och Stolt läsarten "FINIS ADEST VERE PRECIUM ULT(IMUM) SCRIPTOR CHRE". Författarna menar att inskriften troligen har ett samband med den dramatik som utspelar sig strax ovanför densamma, där livsträdet angrips av två väpnade kentaurer. Tolkningen blir " slutet är nära, i sanning den yttersta vedergällningen". Det är visserligen en mening som passar in i ett kyrkorum, men som ändå skapar svårigheter. För det första lämnar den två ord utanför sammanhanget, nämligen SCRIPTOR och CHRE. För det andra måste man lägga till ordslutet -IMUM i ordet ULT- i en mening som inte förkortas i övrigt. Det är en företeelse som i andra sammanhang kanske inte var så ovanlig, men här verkar det omotiverat.

Bengt G Söderberg använder samma läsart i Kyrkorna på Gotland samt i Gotländska kalkmålningar 1200-1400.

En annan läsart av inskriften är "FINIS ADEST VERE PRECIUM VVLT SCRIPTOR HRE". Det sista ordet inleds inte med ett C utan de två raderna förbinds med en C-formad linje som går mellan de två sista orden. Även Lagerlöf och Svahnström använder den i Gotlands kyrkor och Bengt Stolt har i Kyrkliga sällsyntheter på Gotland och annorstädes, dock utan att argumentera varför tolkningen nu är ny.

Översättningen blir i detta fall "slutet är nära och skrivaren vill sannerligen ha sin lön".

Enligt min mening finns det inga egentliga svårigheter när det gäller uttydningen av själva bokstäverna (paleografin). Vad det gäller ordet VVLT finns det flera exempel på att ljuden V respektive U kan skrivas som två hopskrivna V . Ordet blir i så fall VULT, det vill säga "vill". Det finns ju dessutom ett utskrivet enkelt U i PRECIUM och det verkar osannolikt att skrivaren skulle växla mellan två skrivsätt av en bokstav i samma mening.

HABERE, "ha", förkortas ibland som HRE

Förutom paleografiska skäl vill jag tillägga följande argument för tolkningen.

1. Den undre inskriften som behandlar blommor och boningar är en uppenbar hexameter. Även den övre inskriften är en hexameter. Den har paus (caesur) i tredje versfoten, "vere//". Om meningen förkortas så som Söderberg och tidigare även Lagerlöf läser och tolkar den, förlorar man den metriska aspekten, det vill säga det blir en mening utan versfot.
2. Den innehåller ett med medeltida mått godkänt rim - ERE ;(V)-ERE och (HAB)-ERE). Med en annan läsart faller rimmet helt bort.
3. Frasen "slutet är nära och jag vill ha lön (för mödan)" förekommer i några medeltida handskrifter och då i slutet av manuskriptet (kolofon). Några exempel:

Peraldus. Summa de vitiis.

Statius. Silvae m.s 3678 Madrid, biblioteca nacional 1417-1418 . Där finns den i nästan ordagrann lydelse, märkligt nog med ett skrivfel vid Habere (ett av latinets mest frekventa ord): FINIS ADEST VERE PRECIUM VVLT SCRIPTOR HEBERE.

Det finns en hel del varianter på den ovannämnda meningen, en del skrivna på hexameter. Nedan ett exempel där en liknande menig inramas av två som uttrycker mödan i det medeltida kopieringsarbetet:

Baldo. Novus Aesopus TRES DIGITI SCRIBUNT SIC TOTUM CORPUS LABORAT; FINIS ADEST OPERIS MERCEDEM POSCO LABORIS. FINIVI LIBRUM SCRIPSI SINE MANIBUS ILLUM. "Slutet på verket är nära och jag kräver lön för mödan."

Det rör sig här således om en notering av en skrivare som i slutet av sitt kopieringsarbete

tog sig friheten att kommentera sin arbetsinsats.

Ett problem med inskriften i Hemse kyrka kan vara att tolkningen känns oväntad och "låg" för att vara skriven på en kyrkovägg. Vi måste ändå konstatera att detta är vad det faktiskt står på väggen och att den profana tolkningen nog är svår att motbevisa. Orsaken till att man hittar den just här väntar dock fortfarande på en förklaring. Var det skrivarens protest när avtalad lön inte kom? Intressant i sammanhanget är ett resonemang som Bengt Stolt har i Kyrkliga sällsyntheter där prästen har lurat målaren till att göra inskriften.

Eller var texten tänkt som ett practical joke möjligt att uttyda bara för den bildade överheten? Finns det en dubbeltydighet i "slutet är nära" som ändå knyter den till undergångsscenen ovanför?

Källor

Tryckta källor :

                    Capelli Adriano: Dizionario di Abbreviature latine ed italiane, Milano 1961

Hilka Alfons: Baldus Novus Esopus. Beiträge zur lateinischen Erzählungsliteratur des Mittelalters, Abhandlungen der Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen, Philologisch-Historische Klasse, Neue Folge XXI/3, Berlin, Weidmannsche Buchhandlung, 1928, pp. 21-58.

Klotz Alfredus: P. Papini Stati: Silvae, Lipsiae Teubner MCM

Lagerlöf Erland och Stolt Bengt: Hemse kyrkor, Hemse ting, Gotland band VI:3 volym 131 av Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium Almqvist & Wiksell, Sthlm 1969.

Lagerlöf Erland och Svahnström Gunnar: Gotlands kyrkor 1973

Läffler L.FR: Latinska medeltidsinskrifter på vers från Gotland 1908

                    Norberg: Dag: Introduction a l'étude de la versification latine médiévale Sthlm 1958

                    Stolt Bengt: Kyrkliga sällsyntheter på Gotland och annorstädes 2001

Söderberg Bengt G: Gotländska kalkmålningar 1200-1400, 1971

Söderberg Bengt G: Kyrkorna på Gotland 1978

Otryckta källor:

          Michiel Verweij: Uppgiften i brev om G. Peraldus: Leipzig University Library, Ms. 656, f. 109 vb i slutet           av Summa de vitiis.

         (Dr M. Verweij
         University of Leuven (Belgium), Department of Neo-Latin Studies
         University of Nijmegen (Netherlands), Department of Medieval History)

 

foto: Ö.Rudstedt © 2002

 

Publicerad i Gotländskt Arkiv 2005