En uppläsning av en text från mitten av 1700-talet har sina speciella problem. En del ord används i en betydelse som de inte har idag. Andra ord finns helt enkelt inte kvar längre. Linné använder också latinet flitigt, särskilt då han skildrar växter och djur. På den här tiden var ju ännu inte den så kallade binära nomenklaturen färdig. Om man ville beskriva en art och vara något så när säker på att inte bli missförstådd, måste man göra en tämligen utförlig beskrivning på latin. Hur mycket enklare är det inte idag då vi anger till exempel hjälmnyckeln, Orchis militaris, där det första ordet markerar släkt, det andra art. Detta system har vi Linné att tacka för.

Linné var ju inte bara intresserad av flora och fauna. Nej praktiskt taget allt kunde fånga hans intresse. Han var kanske den siste polyhistorn, representerande ett vetenskapligt ideal där allt kunde studeras. Jag kommer osökt att tänka på den gamle Plinius, naturalhistorikern, omkommen 79 eKr. under Vesuvius utbrott. Nyfikenheten stoppades inte ens av hotet om bråd död. Hans sista ord "framåt, lyckan står den djärve bi!" skulle lika gärna kunna vara motto för Linné och hans lärjungar.

Den 7:e juli besökte Linné Grötlingbo udd. Sällskapet försökte ta sig ut till de öar som ligger utanför udden men tvingades avstå på grund av hård vind från nordost. På samma plats var jag själv vid sextiden på morgonen den 29 maj 2006 för att fånga ljudet av höksångaren med mina mikrofoner. Det rådde det mest behagliga väder som tänkas kan. Sol, lätt dis och nästan vindstilla. När jag var nöjd med mina sångarljud, hörde jag plötsligt hur stranden på udden fullkomligt uppfylldes av ljud. Göken gol, ejdern gockade, rödbenan drillade. Till råga på allt började klockorna i Rone kyrka ringa. Jag har till uppläsningen lagt en inspelning av strandens ljud, en cantus litoralis som Linné själv skulle kallat den.

Nomina si nescis perit et cognitio rerum Om du ej namnen vet, du saknar kunskap om tingen.

Jag har valt att inte förklara texten till det upplästa. Är man intresserad kan man få visshet genom Bertil Gullanders " Linnés Gotländska resa 1741", utgiven på Bra Klassiker 1985.

Jag har följt Gullanders utgåva i stort när det gäller läsart. Endast på ett ställe har jag ändrat ett latinskt citat så att det lyder: "Qui bene latuit, bene vixit, procul a Jove, procul a fulmine." Den har levt väl som levt obemärkt, fjärran från Jupiter,  fjärran från blixten. Tänkvärda ord även idag. ( min kommentar)

Se vidare artikel om tolkningen av denna passus i handskriften!

Örjan Rudstedt

Cd skivan kostar 80:-

Den kan köpas i vår butik i Hablingbo. Vid köp via nätet tillkommer portokostnad med 20:-